Queer Nation-Manifestet 1990

Queer as in Fuck you, not Gay as in Happy.

Jag och min sambo läste högt ur Queer Nation-Manifestet igår, flygbladet som delades ut i ACT UP-blocket i Prideparaden, NYC 1990 och som har lagt grunden för hela queerrörelsen. Jag är, tillsammans med många andra queers, tacksam för styrkan som Queer Nation skapade genom att inte nöja sig med att bli tolererade av heterovärlden, utan ställa krav på rätten att vara förbannad på allt våld som heteronormen utsätter oss för.

Detta stod i manifestet, och jag kom osökt att tänka på heterosexuell propaganda, och förstår att denna blogg inte hade varit möjlig utan queerkampen. Tack ACT UP. (OBS! Jag vet att heteros kan vara queera, men bejakar självklart hatet mot heteronormen och många heterosexuellas uppförande.)

(...)

Varför i hela världen släpper vi in heteros på queerklubbar? Vem bryr sig ett skit om de gillar oss för att vi "verkligen vet hur man festar"? VI MÅSTE GÖRA DET FÖR ATT FÅ UTLOPP FÖR ALL LAGRAD FRUSTRATION SOM DE FÅR OSS ATT KÄNNA HELA TIDEN! De hånglar var de vill, och tar upp för mycket plats på dansgolvet med sina demonstrativa pardanser. De bär på sin heterosexualitet som en "tillträde förbjudet"-skylt, eller som ett bevis på äganderätt.

Varför i helvete tolererar vi dem när de invaderar våra rum som om det var deras rättighet? Varför låter vi dem köra upp heterosexualiteten - ett vapen som deras värld använder emot oss - i våra ansikten på de få allmänna platser där vi kan sexa till det med varandra utan att frukta attack?

Det är dags att vi slutar låta heteros sätta alla regler. Låt oss börja med att sätta upp den här skylten utanför varje queerklubb och -bar:

UPPFÖRANDEKOD FÖR HETEROSEXUELLA
1. Begränsa era ömhetsbevis (kyssar, handhållande, omfamningar) till ett minimum. Er sexualitet är oönskad och störande för många här.
2. Om ni måste dansa tryckare, var så diskreta som möjligt.
3. Stå inte och glo på flator eller bögar, särskilt inte truckflator eller drag queens. Vi är inte din underhållning.
4. Om du inte kan hantera att någon av samma kön stöter på dig, stick härifrån.
5. Stoltsera inte med din heterosexualitet. Var diskret. Riskera att bli misstagen för en lebba eller ett homo.
6. Om du känner att de här reglerna är orättvisa, gå och bekämpa homofobin i en heterobar, eller
7. Dra åt helvete.

(...)

Jag hatar heteros som inte kan lyssna på queer ilska utan att säga "hallå, alla heteros är inte sådär. Jag är också hetero, vet du" som om deras egon inte fick tillräckligt med smekningar eller skydd i den här arroganta, heterosexistiska världen. Varför måste vi ta hand om dem, mitt i vår välgrundade ilska som har framkallats av deras sjuka samhälle?! Varför lägga till det tröstande "Nej jag menar såklart inte dig. Du beter dig inte sådär." Låt dem lista ut själva om de förtjänar att bli inkluderade i vår ilska.

Men det skulle förstås innebära att lyssna på vår ilska, vilket de nästan aldrig gör. De avleder den, genom att säga "jag är inte sådär" eller "jaha, vem är det som generaliserar nu då" eller "arga katter får rivet skin" eller "om du fokuserar på det negativa blir du bara av med mer energi" eller "du är faktiskt inte den enda här i världen som lider". De säger "skrik inte på mig, jag är på din sida" eller "jag tror att du överreagerar" eller "GOSSE, VAD BITTER DU ÄR".

TILLÅT DIG SJÄLV ATT VARA ARG

De har lärt oss att goda queers inte blir förbannade. De har lärt oss det så väl att vi inte bara döljer vår ilska för dem, vi gömmer den också för varandra. VI TILL OCH MED GÖMMER DEN FÖR OSS SJÄLVA. Vi döljer den med missbruk och självmord och överprestationer i hopp om att bevisa vårt värde. De misshandlar oss och sticker ner oss och skjuter oss och bombar oss i ständigt växande antal och fortfarande flippar vi ut när arga queers bär banderoller eller symboler som säger BASH BACK. Det senaste decenniet har de låtit oss dö i mängder och fortfarande tackar vi president Bush för att han planterar ett jävla träd, applåderar honom när han liknar aidssjuka vid döda i trafiken som vägrat bära säkerhetsbälte. TILLÅT DIG SJÄLV ATT VARA ARG. Tillåt dig själv att vara arg på att synlighetens pris alltid är det konstanta hotet om våld, anti-queert våld som i princip varje del av samhället bidrar till. Tillåt dig att känna dig arg över att DET INTE FINNS EN ENDA PLATS I DET HÄR LANDET DÄR VI ÄR SÄKRA, ingen plats där vi inte är måltavlor för hat och attack, självhatet, självmordet - i garderoben.

Nästa gång heteros klandrar dig för att du är arg, svara dem att innan saker förändras behöver du inga fler bevis på att världen snurrar på din bekostnad. Du behöver inte se ytterligare ett heteropar handla mat på din TV ... Du vill inte ha några fler bilder på barn upptryckta i ansiktet förrän du kan få och försörja dina egna. Inga fler bröllop, presentuppvaktningar för blivande föräldrar, firande av bröllopsdagar, snälla, tills det är dina egna bröder och systrar som firar. Och säg åt dem att inte avfärda dig med att säga: "Ni har rättigheter", "Du överreagerar" eller "Du har en offermentalitet". Säg till dem: "Lämna mig ifred, tills ni har förändrat er". Stick iväg och prova en värld utan de modiga, starka queers som är dess ryggrad, som är dess innanmäte och hjärna och själ. Säg åt dem att hålla sig borta tills de tillbringat en månad med att gå hand i hand på gatorna med någon av samma kön. Efter att de överlevt det, då kan du lyssna på vad de har att säga om ilska. Annars, säg åt dem att hålla käften och lyssna.